AnnaSvenszon

Helt ofattbart. Jag får uppleva detta igen. Jag orkar inte, orkar inte sitta och gråta och känna att man inte kan göra någonting. Jag tänker säga det rakt ut, jag kan inte dölja det, vill inte hålla det inne. Har precis fått reda på att min klasskompis har tagit livet av sig.. när man får uppleva någonting sånt här stort i sitt liv så tror man att man lär sig det av det, att man lär sig handskas med sorgen, men det gör man inte..

  Har fått uppleva döden förut, sorgen, hon var som min andra mamma och jag vet att du finns där och vakar över mig varenda sekund, vakar över hela våran familj. Men tiden läker inte alla sår, det tycker inte jag, det fattas alltid någonting i mitt liv. Ingen vet av mina vänner inte ens min pojkvän hur nära jag stod henne. Bara min familj och mina älskade kusiner som är hela mitt hjärta och jag skulle verkligen kunna göra allt för dom.Jag vet  att jag finns för en sak, och det är för att hjälpa andra, och att försöka vara stark själv och kunna stå emot alla jobbiga tider.

Men nu kommer en jobbig tid igen, när man tyckte att livet flöt på ganska bra så kommer det som inte fick hända igen. Vi gick i samma klass i 3 år, du var helt otrolig David. Du fick oss andra att må så himla bra.
 Jag kommer aldrig glömma psykologi lektionen för 4 veckor sen då jag satt bredvid dig och martin. Jag sa hur glad jag var när du hade kommit hem från sjukhuset. Och när du log och verkligen börja prata med mig så tyckte jag att jag hade gjort sån god gärning.
Jag kommer ihåg när du och jag hade en klass tillsammans på en skola, och när vi gick tillbaka till Vadsbo så började du prata med mig, vi pratade väldigt mycket om din dåvarande flickvän och min pojkvän, och du gjorde alltid så att man kände sig bättre. Du uppmuntra mig alltid att jonathan(som är min pojkvän) älskade mig och att vi var så fina tsm.
 Jag kommer ihåg när när du hjälpte mig att fuska på ett matteprov, och jag sa hela tiden, får jag G på det här provet så får du 50 kronor, och du bara skratta åt mig. Men det var såklart jag fick G på provet eftersom du satt och hjälpte mig nästan för mycket. Det vi skrattade mest åt var att jag fick mer poäng en han själv för att han hade tänkt på att hjälpa mig mer än att tänka på hans egna prov.. Det finns så många minnen..

Alla som läser det här och kände David vet att det är en sån här person han var. Han ville att alla skulle må bra, var alltid lika glad och sprallig, höll alltid dom bästa talen och alla var lika förvånad när han visa hur smart han egentligen var. Han var alltid den glada som la roliga kommentarer. Du var en sån fantastisk person David.


Men nu har du valt att lämna oss, och jag vet att du finns där i himlen för du är en sån fin person.

Vi glömmer dig aldrig David <3